Ofrivillig sovmorgon.
Slår upp ögonen.
Känner direkt att någonting är fel.
Kollar klockan.
06:22.
Helvetesförbannadejävlaskit.
Mitt ATCpass börjar om 8min.
Första reaktion är "jag ger upp".
Men nej.
Har nog aldrig varit så snabb på cykeln.
Någonsin.
Jag lyckades iallafall starta passet på utsatt tid.
Mycket tack vare underbara kollegor och trogna medlemmar.
Stort TACK för hjälpen!
Nu sitter jag vid frukostbordet.
Helt utmattad.
Det här med att gå från 0 till 200 på en millisekund.
Helt sinnes.
Men nu är deon på och maten i magen.
Pulsen har lagt sig och jag är lite mer tillfreds med livet.
Sminkad var jag iaf när jag ramlade in i saken imorse.
Ibland är jag rätt nöjd över min lathet att inte orka tvätta bort sminket på kvällen..;)